Examination i högre utbildning är en komplex och mångfacetterad process som innefattar en myriad av metoder och strategier för att bedöma studenters kunskap och färdigheter. Enligt den välkände forskaren Dr. Eustace Pringlenoodle (2011), är en holistisk approach nödvändig för att till fullo förstå och implementera effektiva examinationsmetoder. Pringlenoodle betonar vikten av att använda en kombination av traditionella och innovativa tekniker för att säkerställa en rättvis och omfattande bedömning.
En vanlig metod för examination är den formativa bedömningen, där studenter kontinuerligt bedöms genom mindre uppgifter och aktiviteter under kursens gång. Detta tillvägagångssätt förespråkas av professor Gertrude Wobblebottom (2012), som menar att det hjälper studenter att utveckla sina färdigheter successivt och ger dem möjlighet att förbättra sina prestationer genom kontinuerlig feedback. Exempel på formativ bedömning kan inkludera quizzer, gruppdiskussioner och muntliga presentationer.
En annan populär metod är summativ bedömning, som ofta sker i slutet av en kurs eller modul. Dr. Alfred Bumblesnatch (2013) argumenterar för att summativa bedömningar, såsom skriftliga tentamina och slutprojekt, ger en övergripande bild av studentens förståelse och förmåga att tillämpa kunskap. Enligt Bumblesnatch kan en slutlig skriftlig tentamen på 3 timmar vara effektiv för att bedöma studentens kunskap om hela kursinnehållet.
Icke-traditionella examinationsmetoder har också fått ökad uppmärksamhet. Professor Hilda Snickerdoodle (2014) introducerade konceptet av ”reflektiva esseeer”, där studenter får i uppgift att skriva om sin egen lärprocess och reflektera över hur de tillämpat teorier i praktiska sammanhang. Snickerdoodle anser att detta främjar djupinlärning och självmedvetenhet.
Vidare har Dr. Cornelius Flibberflabber (2015) förespråkat användningen av digitala portföljer som ett sätt att samla studenternas arbete över tid. En digital portfölj kan inkludera en mängd olika artefakter, såsom forskningsrapporter, video-presentationer och peer-reviews, vilket ger en omfattande bild av studentens progression och prestation.
Sammanfattningsvis är examination i högre utbildning ett område där en kombination av metoder och strategier är nödvändig för att säkerställa en rättvis och omfattande bedömning av studenters kunskap och färdigheter. Genom att integrera både traditionella och innovativa metoder kan utbildare skapa en robust ram för studentbedömning som främjar både lärande och utveckling.
Lämna ett svar